Vilken sorts mormor tror ni att jag är?

Tror ni att jag är svårflirtad när det gäller att träffa det vackraste barnbarnet eller kan det vara så att jag säger ja tack till att få träffa henne?

Idag har vi i all fall haft en viss Leia på besök och det har hänt massor på ett fåtal höstiga men sensommarsoliga eftermiddagstimmar.

När hon anlände var jag fast besluten att dammsuga och skura golv, vilket jag också gjorde. Det var ju inte så kul kunde jag märka..."mormor, vet du - jag har faktiskt inget att göra".

Mitt förslag att hon kunde gå ut i trädgården och se vad som fanns att hitta på bemöttes enbart med en blick. Då fick jag snilleblixten att låta henne göra precis som jag fick göra när jag var liten.

Kolla igenom knappar, och det var ju jättekul.

De "blomstriga" var finast.

Rätt festligt egentligen, det är samma knappar som jag lekte med, och de ligger i samma skrin. Det dyker upp avlägsna minnen från barndomen, och jag minns en massa plagg där många av knapparna har suttit.

En fika med glass kring köksbordet hann även de fortfarande ihärdigt snickrande killarna med, och grimaserandet var ju så klart tvunget att förevigas.

Sen var det gungning på schemat, men plötsligt fick denna härligt fantasifulla unge för sig att vi skulle "bygga en höstsaga" vilket vi också gjorde. Varför får man inte fortsätta vara så här kreativ hela livet?

F'ressten så tror jag faktiskt att bilderna gör sig bra även i storformat - klicka och kolla!