28 februari 2024

På ålderns höst

 Vi kämpar på och lever fortfarande bägge två, även om den ena av oss har lyckats uppnå en ålder av 87 år. Sånt märks ju i en åldersskillnad på nitton år, det gör det.

Förra våren fick makelse oönskat prova på den svenska vården och drog på sig en vårdskada av den upplevelsen. Han hade fått en övre luftvägsinfektion och svimmade av här hemma.

Det blev pingplongen in till Sös-akuten och så småningom inläggning på en lungavdelning. Helt i sin ordning eftersom det var den primära sjukorsaken. 

Dessvärre är han även drabbad av Parkinson och medicinerar fem ggr per dygn för detta. Mycket nogsamt med doseringar och styrka på dessa mediciner, men hej vad (skit)Sös inte hade koll på olika journalsystem. Beklämmande! Resultatet blev en plötslig nedgång till minst tio år gammal dosering av medicinerna trots mitt ihärdiga påpekande om de korrekta doserna. Mina försök att korrigera det hela möttes av oförståelse och ren dumhet. En av läkarna försvarade sig med att hon var lungexpert och inte kunde så mycket om Parkinson. Det hade ju dels varit klokt att under utbildningen lyssna på det som sades om sjukdomen, men också att lyssna på mig.

Jag minns särskilt en tillkallad neurolog av asiatiskt ursprung (Wei-Gang-Ghu, jag tittar på dig...) som minsann hade behandlat över tusen patienter (irrelevant information) och vägrade lyssna på mig, när jag påpekade de felaktiga doseringarna.

När jag insåg vidden av alla felaktigheter, gick jag ner till sjukhusapoteket och begärde ut en receptlista, vilket naturligtvis gav mig rätt på alla punkter. Den lille asiaten syntes inte till mer, men jourläkare tillkallades och det blev ett himla hallå faktiskt...

Försiktig upptrappning ordinerades, men genomfördes aldrig. Man drog direkt upp på ordinarie nivåer av dessa närmast knarkliknande mediciner, vilket så klart ledde till förgiftningssymptom. Dessutom lyckades man innan utskrivning till geriatrik flytta make till annan avdelning, så man slapp konfrontationen med mig. Fegisar!

Jag gjorde så klart en anmälan, vilken ledde till att ny chef tillsattes på den omtalade/misskötta avdelningen och att redan etablerade (men inte efterlevda) rutiner skärptes.

Tyvärr fick vi aldrig någon personlig upprättelse eller ursäkt, så jag funderar på att gå vidare till IVO.

Borde jag göra det?











Titta här då, efter mycket rehabbande så är han frisk nog att orka med att gå till Bibblan och läsa en tidskrift. Det har varit ett hett efterlängtat mål. 💓

27 maj 2010

Jag flyttade - i alla fall tillfälligt

Nu kan man hitta mig här.
Jag får se om jag stannar där eller kommer tillbaka hit?

20 maj 2010

Google?

Jag undrar om man kan googla fram min andra blogg?

19 maj 2010

Lite jag jag jag...

Igår var det vår nittonåriga förlovningsdag.
Idag har jag en lillasyster som är en dag äldre än femtioett.
Jag ska klippa mig idag.
Min lätt förvirrade satsning på det fackliga har plötsligt börjat ge resultat och bli kul (intressant är mer korrekt va?).
Jag skulle gärna vilja ha en högre kroppsförbränning så att jag snabbt och lätt kunde bli av med ett gäng överviktskilon. Surprise?
Det finns mycket omoget folk här i korridoren, men jag är nog inte den värst drabbade. Stort!
På tal om fackligt; det är ett fåtal som har gjort en handlingsplan och genomför regelrätt förhandling om sina löner här på avdelningen. Läge att gnälla om lönen då? Tror inte det va!
Det känns bra att ha ett halvår kvar till nittonårig bröllopsdag.
Vår son blir myndig om en månad.
Min dotter är tjugosju och har dessutom en dotter som ska börja i nollan i höst.
Vart tog de senaste sex åren vägen???
Sa jag att jag ska klippa mig...

Jag har kommit på att det här är min blogg och att jag ju faktiskt kan slänga in vad jag vill!
Fan vad bra - jag har en blogg!

18 maj 2010

Tisdagstema - kantigt

Jubel och fantasterier - jag kommer åter in på Tisdagstemas sida!
Här är mitt kantiga men inte runda bidrag, och som alltid har jag letat runt i kontorsrummet. De fina lotusljusstakarna tyckte jag passade bäst in på veckans temabeskrivning.
Vad tycker du?