Ett litet skämmigt inlägg...

Jag har en beskyddarinstinkt eller en överdriven mammadrift, som ibland tar sig något överdrivna uttryck.
Vi var ju på fest igår för att fira en av släktens femtioåringar, och där skulle alla sönerna spela tillsammans, och gärna med pappan.
Som inte har spelat ordentligt på sju år eller nåt.
Hans problem - inte mitt - förstår ju var och en.
Utom jag...
Som vanligt!


Efter första låten (spelning filmad av undertecknad...) så klämmer jag ur mig att kvarpan fortfarande är lite låg. Kommentar från en av sönerna; "vi vet det" vilket får mig att fortfarande smårysa av obehag.
Varför kan jag inte knipa när det är läge?


Det jag eftersträvar är total felfrihet, att ingen får tycka att min make på något sätt är löjlig, gör bort sig, borde fatta när det är dags att lägga av, o.s.v. Löjligt va?


Jag tankar upp alla filmerna på Youtube och slänger in länk på Fejjan, och så jobbar jag vidare på mitt beteende framöver va?!