I så fall vaknade min till liv lite grann idag. Husets grabbar gav sig av för att inhandla mer pellets och jag hivade upp stolar på bord för att få plats att damsuga och skura golv. T.o.m. bakom spisen var jag.
Uppenbarligen har min ledighet varat så länge att jag samlat energi.
Jul och nyår är en skön återhämtningsperiod med tid för umgänge, och det har varit superkul att se sonen sin tindra med den första "riktiga" flickvännen. Men de var svåra att fånga på bild!
Vi tar med henne på femtioårskalas på lördag, så nu är det ju offentligt...fast bara snart en månad gammalt.
Jösses - sött! Kalaset har jag minsatt scrappat till men det är väl bäst att inte gå ut med bilder ännu.
Det känns märkligt (med tanke på tidigare års minst sagt turbulenta släktumgänge) att dels kunna erbjuda möjighet att skräddarsy kortet, och det dessutom tas emot helt positivt.
Eller nä, inte märkligt så klart, utan helt perfekt!
Som sagt även bakom spisen glänser det.
Våga vägra att kasta ut granen om den fortfarande är fin...
Går det här inlägget till historien som det mest officiellt ointressanta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar